every now and then I get a little bit lonely and you're never coming round

såg ett klipp på dig, och jag insåg att jag hade glömt hur din röst lät
men när jag hörde den var det som igår
och jag vill fortfarande inte inse att du är borta, även fast det har gått över 2 år.
jag vill inte, jag kan inte, jag får inte. för då kanske jag glömmer allt?
det är som att jag fortfarande väntar på att du ska ringa, men jag vet att du inte kommer göra det.
men frågan är fortfarande kvar, varför? och jag är nog inte den enda som undrar.. men varför?
har ställt mig den frågan i många år nu och jag har fortfarande inte komme på nått vettigt svar..
men en vacker dag kommer jag göra det




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0